Igår..

Jo då var vi (jag mannen å farfar) till en by i närheten å jag fick köpa mig en hög byrå/skänk av en kvinna. Det kan jag säga var en upplevelse!
Hon var i samma ålder som jag å mannen, hon hade tre barn å ett barnbarn.. hennes hus var ett stort tegelhus m en massa projekt påbörjade å i planeringsstadiet!
Byrån fanns i en källare, å för att ta sig dit så var man tvungen att gå en brant blå trapp (jag hatar branta trappor!!), vi fick upp byrån å lastade den på släpet å fick sen gå husesyn! Jag såg hur mannen började svettas å flina nervöst.. farfar tyckte allt var spännande å hade många frågor som hon gärna svarade på =) Jag är inte känslig å anser att alla får ju ha det som dom vill, men hade jag det så där skulle jag inte släppa in folk på husesyn.. inte ens min egen mamma!!
Det var saker å bråte överallt, påbörjade projekt, avslutade projekt å projekt i planering! En dörr som inte gick igen helt så det blåste i byxbenen på mig då jag stod brevid den.. en katt som sket i källaren, å ett jättemysigt rum mitt i trappen som funkade som förråd. Tapeten i hallen uppe var jättegammal i original å jättefin!! Det enda rum man såg golvet i var hennes sovrum..köket var överfyllt m tomtar röda gardiner å disk! en soffa utan sits å verktyg på golvet.. ja det var en upplevelse!

Mannen pratade om det ända tills vi gick i säng, det var som om det kom över honom lite nu å då, lite svårt att släppa.. "Hon behöver ju för fan hjälp" sa han.. ja vadå hjälp.. hemtjänst? boendestöd? man? Men hon var jättetrevlig å hade ambitioner! Och jag skulle vilja hälsa på henne om ca 1 år å se alla hennes projekt! Jag tror innerst inne att hon är skitduktig å fixar nog det mesta.. men hon hade problemen mot sig.. sjukpensionär, diskbråck, bruten svanskota.. Då kan livet ta tid!

Men nu har jag fått hem min fina byrå/skänk så nu ska det bara fixas till! Vilken tur att jag har en man som hjälper mig å fixar å trixar!
Jag älskar dig!

//C